28
April 2005, Spelning på Vinlansering, Vin
& Sprit
Det var en vacker vårdag.
Närmare en torsdag bestämt då
de uppsluppna unga medelålders männen
i pojkbandet Foxbone drog åstad till ett
av våra allra folkkäraste företag,
nämligen Vin & Sprit.
Foxbone var dagen till ära anlitade som konsulter
för att med sin underbara musik bidraga till
trevnad då V&S anordnade ett releaseparty
för vinet Penfolds Rawson´s Retreat
Box. Efter ett hjärtligt mottagande fann
sig bandet tillrätta, packade upp, stämde
och avfyrade sitt första, av två set,
till de anlända gästernas stora förtjusning.
När detta var avverkat infann
sig en liten paus då nämnda vin introducerades
för de inbjudna. Det var vid detta tillfälle
metaforen ”Bag-in-box-band” myntades
av arrangören vilket samtliga musikanter
tog som en oerhörd komplimang då de
flesta av oss anser att just denna uppfinning
är att jämställa med ”årets
julklapp” och vem vill inte vara det?
I rask takt drog vi sedan av det
andra setet av bara farten. Då vårt
uppdrag var slutfört och vi svettiga och
omtumlade högg in på cateringförplägnaden,
gick det upp för oss var vi egentligen befann
oss. Det gamla bibliska skriftstället ”Lite
vin gör hjärtat glatt” ställdes
på sin spets då vi med instrumenten
i ena näven och ett glas rött i den
andra, drog oss tillbaka till vårt egna
lilla green room för eftersnack, samkväm
och utvärdering. Lätta i sinnet lämnade
vi så småningom V&S med många
hedersbetygelser för att anta nya utmaningar.
Ett STORT TACK till V&S
för förtroendet, det trevliga bemötandet,
den goda maten och alla uppskattande ord!
Grimstagården
9/3 2005
”Achtung Banjo! Kamrater!”
utbrast Olaus von das Spieldosa då pojkarna
i Foxbone sågs för att avnjuta sin
sedvanliga fluktstund i bastun, ”vi har
en helig plikt att uppfylla.”
”Vi måste åter
draga åstad på vårt gudomliga
korståg mot det nordliga Grimsta hembygdsgård
för att än en gång sprida bluegrassens
glada budskap till de inhemska hedningar som där
dväljes.”
Och iväg bar det! Trots att
vissa av bandets medlemmar blev försenade,
eftersom de var tvungna att dra båda axlarna
ur led för att få plats med kontrabas
och allt i sin tjuvkopplade SAAB 900. Väl
framme tog dock bandet plats framför den
andäktigt väntande, andligen törstande
allmogen och stämde upp till den första
biten på kvällens program ”Carrie
Brown”.
Vi öppnade smått nervösa
inför en publik, som med blodad tand från
vårt tidigare besök året innan,
krävde mer, större, högre, bättre
Foxbone.
Och vilket tryck det vart! Det
tjoades och tjivades både bland musikanter
och lyssnande och det hela var kort sagt en njutbar
och trevlig musikstund. Sin pik nådde det
hela under den klassiska banjo-deullen, då
publiken, uppeldad av Olaus van Zanders smattrande
djungelgitarr, gång på gång
uppgav extatiska tjut som förde tankarna
till vissa nyckelscener i den folkkära filmen
”Den sista färden”.
På det hela taget
tror jag alla trivdes gott denna afton i bluegrassens
tecken. Utmattade, omtumlade, svettiga, men lyckliga,
styrde Foxbone åter kosan hemåt i
förhoppningen att detta besök skulle
kunna bli början till en tradition. Ett stort
tack från hela Foxbone till alla er som
var där och som hjälpte till att göra
denna kväll till en rolig och trivsam tillställning
för alla inblandade!!
15
December 2004 Spelning Fantasy Interactive
Så det svängde
denna kväll. Jag tror vi chockade till och
med oss själva. Riktigt kul att gå
till baka till rötterna igen. Där stod
vi fem glada killar i hatt (inte riktigt alla
hade hatt) med vår lilla gitarrförstärkare
och en sång mick. Det kändes som en
gammal köksspelning med skillnaden att folk
lyssnade mer än röjde. (Både varianterna
är kul fast på två helt olika
sätt.)
Visst var det lite
närvöst att spela framför sina
jobbar kompisar men jag tror trots detta att jag
inte var den mest närvöse. Ola (dvs
vår nya gitarrist) skulle ju faktiskt upp
till bevis. Och visst levererade han. Publiken
skanderade "The man without the hat"
flertalet gånger och Ola blev till och med
tvungen att dra av en av sina visor, han utmanades
även av vår kära banjonist på
en helt orepad duell som han satte med viss presition.
Härligt och va igång igen. NU KÖR
VI. Jag ser fram emot ett spelfullt 2005!!!
2 April 2004
Spelning på Tre Backar
När man står där
på scen kan man inte annat än le när
Ralf drar igång sitt fiddlande på
"Cluck old hen". Han får verkligen
sin fiol att låta som en kacklande, kluckande
höna ... på sin första parningsdans
för året. Det är inte lika solklart
att publiken förstår vad låten
handlar om, så nästa gång får
vår egen lille Mandoo (alias Johan V) med
handfasta imitationer likna sig vid en sugen höna.
Det borde inte vara några problem. Mandoo
plockade för övrigt upp demagogen inom
sig och snackade upp publiken till stordådiga
applåder vid våra solon. Frågan
är: Klappades det för att solona var
bra, eller för att Mandoo tvingade publiken
till klapp?
Det är hög tid att slå
fast att Mandoo har lämnat bluegrassens korpliga.
Efter endast 1,5 år med mandolinen har spelet
nu börjat blomma ut och snart kan han i rättvisans
namn börja jämföra sig med de bättre
mandolinisterna i Sverige. Jag är mycket
imponerad.
I vimlet efter spelningen viskades
det att "gitarristen och fiolspelaren var
bäst". Ja, nu kan vi faktiskt med ärlighet
säga att Handy Andy har lämnat dansbandsträsket
för gott, för en stadig plats i bluegrassträsket.
Han kör sin egen spelstil ... och han gör
det coolt, med full kraft och energi! Och Fiddlin'
Rollin' Ralf är numera en grundpelare i Foxbone.
Han kom in som vikarie för några månader
sedan, men visade direkt att han vill dricka blandsaft
med de stora killarna.
Le Pontre, vår nye basist,
var säkerheten själv på sin stora
bruna trälåda. En ödmjuk och lågmäld
kille, till bredden fylld av musikaliska ådror.
På dagarna jobbar han på bibliotek
och på kvällarna går han in i
rökfyllda rum och spelar bluegrass med Foxbone
i sektliknande former. Helena (Pontus flickvän)
har nog ännu inte hunnit förstå
vad det är för träskmarker hon
har hamnat i. Ett litet råd till Helena:
kontakta snarast Annika (Mandoos flickvän)
för ett snack kring temat "va' fan är
detta?".
Inom kort kommer Ralf och Pontus
att få skriva dessa spelreferat, ty dom
sitter på ordets sanna makt. Båda
dessa individer är humanister, violetta kommunalarbetare
med sinne för vad som är "rätt
och fel och sant och falskt". Vi kommer aldrig
att bli rika, men vi kommer att ha jäkligt
kul på vår resa.
Måste dock avsluta detta
spelreferat och mina hyllningsord till mina "fellow
playmates" med att säga: INGEN.
INGEN är oersättlig,
inte ens jag själv. Om jag inte lyckas sätta
mina solon vid nästa spelning så kommer
jag självmant att lämna över min
plats till någon annan banjoist. Undermåligt
banjospel accepteras inte. Då åker
man ut!
//Von Shankar, med en helt ny
banjosnara runt halsen
5 DEC: FÖRETAGSSPELNING
I början av november 2003
ringde ett företag till mig. Dom skulle ha
en personalfest och sökte slumpartat på
"boka spelning" på Internet. Som
genom ett under hamnade dom direkt på Foxbones
hemsida. Vår webmaster, Johnny Mando, måste
få en stor eloge för sitt gedigna hantverk
med hemsidan och sökmotorregistreringen!
Det visade sig att vår musik
skulle passa utmärkt till deras tema - westernfest!
Så den 5 december var det dags. Vi mingelspelade
med glatt humör för den positiva och
avslappnade westerngruppen. Några lyssnade,
några drack öl, och vissa gjorde båda
delar. Precis som det skall vara på en företagsspelning.
Johnny Mando var på fantastiskt
humör och framstod som en oslagbar demagog,
en talare med supergener från både
Carl Bildt, Jerry Seinfeld och Hugh Heffner. Han
älskade alla och blev älskad av alla.
Han gav och han tog. Bland annat tvingade han
den stackars banjoisten att spela ett solo på
Tom Dooley, världens simplaste låt
... dock ej lika simpel för banjoisten. I
samma ögonblick som Mando bad om detta solo
så tog han all stolthet ur både banjon
och dess ägare. Det sämsta banjosolo
som någonsin har spelats, på världens
lättaste låt.
Vi körde några låtar
även under middagen. Precis när vi hade
tackat och kastat in handduken så skrek
en person: "Duellen"!!! Och Foxbone
spelar ALLTID ALLA låtar som önskas
av publiken, vare sig det handlar om Duellen,
Summer of 69 eller någon annan gammal after-ski-cover.
Jodå, så visst skulle vi duellera.
Efter en stenhård femminutersduell fick
banjoisten ge sig mot den ytterst kompetente bluegrassgitarristen,
Handy Andy.
Dagen var slut, kvällen var
slut. Nu kunde Foxbone i sedvanlig ordning hänge
sig åt ölen och åt det bittra
eftersnacket. Man drack och man drack och man
drack. Och man drack. Till slut fick personalchefen
på företaget rycka in och sätta
stopp för Foxbones egen lilla VIP-fest.
Och den gamle alfa-räven
fick återigen lomma hem med svansen mellan
benen, skamsen och kopiöst ölsugen.
Vi vill passa på att
tacka för en trevlig kväll med ett företag
som både hade en god stämning och som
lät oss underhålla dem.
Ömma hälsningar,
//Ola - som vägrar spela Tom Dooly igen.
27
November 2003 Spelning på Grimstagården
i Upplands- Väsby.
Vilken stämning, vilken entusiasm!
Vi kom till en mysigt
villakvarter och hembygdsgården Grimstagården.
Lokalen fylldes snabbt på av glada och bluegrasshungriga
människor som vi under två hektiska
set fick underhålla.
 Efter
nästan två timmars spelande så
sjönk bandet ihop utmattade men glada. Vi
fick även intrycket av att publiken tyckte
om vad de fick höra. Efter att ha dammat
av den gamla duellen som extranummer (som jag
uppriktigt sagt tror att Andreas vann) packade
vi ihop instrument och bandmedlemmar och begav
oss tillbaka hem.
Vi vill här
passa på att tacka för alla glada tillrop
och stöd under kvällen. Vi ser fram
emot nästa gång!!!
6 september 2003 Saddle
& Sabre
The stars and stripes
Uppträngda i ett hörn
vid baren, levererade Foxbone ännu en gång.
Krogen Saddle & Sabre bjuder på en Bluegrass
miljö av rang.
Krogens utrymme fylldes snabbt
av människor som ville spisa lite god musik.
Bra drag och entusiasm var kvällens ord.
Är publiken glad, ja, då är Foxbone
glada! Vi dansade runt micken, knuffade undan
varandra för att få våra 5 minutes
of fame. Johan bättrade som vanligt på
min tinnitus, med sin sång som kan knäcka
både gnejs och granit!
Och visst känns det tryggt
med flaggan upphängd, som backar upp varje
själ som blickar mot väst....
// Andy Boy
11
- 12 juli 2003 Bluegrassfestival i Nääs
Då detta evenemang kräver
en mer utförlig beskrivning har den fått
en egen sida. Kort sammanfattat mycket bluegrass,
vi spelade helt ok, och jäklar vad man måste
öva! Läs mer här.
8 mars 2003:
Spelning på Bysis
 Äntligen
var det då dags för vår första
riktigt publika spelning. Intresset var enormt.
Redan kl 20.30 var stället knökfullt.
Visst trodde vi att det kunde komma mycket folk
men att det blev så mycket var fantastiskt
kul. Vi beklarar givetvis att det var så
pass många som inte kunde komma in men vi
lovar att se till att hålla er alla uppdaterade
på kommande spelningar.
Action shot från
mobil...
Ni som var där fick i alla
fall se ett super laddat Foxbone som visserligen
kanske inte satte alla ackord, solon, sångverser
perfekt, men som älskade att stå framför
alla och spela en jäkla massa bluegrass.
Vi hoppas att ni hörde bra trots att ljudet
kanske inte blev så högt vi ville och
att ni såg nåt litet huvud då
och då. Nästa gång måste
vi nog ha en lite bredare lokal :-D. Vi hörs
om framtida spelningar.... Ännu en gång
STORT TACK från Foxbone!!!
Sophia visar fiolen
10 december 2002: Spelning
på företagsevenemang
En trevlig spelning i ganska lugn
atmosfär genomfördes den 10:e december
i centrala Stockholm. Det hela inleddes med diverse
instrumentala alster som faktiskt genomfördes
helt ackustiskt då det mer var bakgrundsmusik
som efterfrågades. Efter detta rockade vi
igenom den övriga repertoaren. Vi lyckades
dessutom att få in en gästartist i
bandet. En lokal förmåga uppvisade
stor tonprecision i en blues-bluegrassig version
av Route 66. Mycket trevligt. Vi vill här
passa på att tacka både publik och
arrangörer för uppmuntran och förtroende.
I övrigt vill jag bara säga
"HURRA!! Ljudet var bra". Så har
vi då äntligen lyckats. Efter inköp
av en ny mikrofon AKG 3000 så lyckades vi
äntligen hitta ett ljud som vi var nöjda
med. Visserligen användes en kompletterande
sångmick men i övirgt var vi nöjda
med hur AKGn fungerade. Vi tror dock att vi skall
kunna utnyttja denna ännu bättre vid
framtida spelningar. Vi vill även passa på
att tacka Stones musik för stöd och
hjälp med allt ljud!!!
26 oktober: Festspelning.
Temat var Dallas.
Ännu en spelning i Foxbone
historien. Hmm... denna gång hade vi lyckats
nästla oss in på en tema fest. Mycket
passande tema (Dallas) där vi kände
att bluegrass verkligen kunde få festen
att lyfta. Alla i Foxbone (nja inte basisten)
hade dagen till ära hatt. Tyvärr så
flippade ljudet ordentligt men vi löste detta
genom att köra två mycket tunga set
i köket. Köksbluegrass är helt
klart ett underskattat koncept. Det var ett himla
röj i det lilla köket så pass
högt att vi i omgångar blev tvugna
att sitta på knä för att höra
banjon. Tror att kvällens bästa låt
måste varit Foggy mountain breakdown som
rockade oerhört hårt just denna kväll.
Kan tänkas vara en av de bästa versionerna
i bluegrass historien. Mycket roligt. Vi ser med
stor tillförsikt fram emot nästa spelning.
8 oktober: Cattens
Pub & Träkolsgrill 
Så avverkade vi ytterligare
en helackustisk kväll med Foxbone. Spelplats
denna dag var Cattens Pub och Träkolsgrill.
En trevlig Pub/Pizzeria där vi tillsammans
med ett 30 tal gäster rockade bluegrass.
En mycket trevlig kväll och troligtvis den
mest lyckade spelningen så här långt.
Låtarna flöt likt sirap genom våra
händer härligt!
(ni får ursäkta den
dåliga bildkvalitén Nokia telefoner
ni vet :-D)
1 Oktober 2002
Så var det dags igen. Foxbone
packade ihop sina instrument och begav sig mot
"företagets" lokaler på Gärdet.
Dagen till ära skulle vi spela på en
pubkväll med Western tema. Härligt!!
Spelningen avlöpte bra trots att vi körde
helt ackustiskt. Vi är fortfarande på
jakt efter det perfekta ljudet och jakten fortsätter,
vi tror nog att sången hördes rätt
dåligt i omgångar. Så vi får
väl se. Är det någon som har förslag
hur vi kan micka upp oss så är vi oerhört
tacksamma för idéer. Skicka
ett mail eller skriv i gästboken
Vad är mer värt att
rapportera från spelningen... Vi lyckades
för första gången med lite vandalisering
under en spelning. En icke namngivet person i
bandet lyckades att men stor noggrannhet krossa
en lampa. Det hela hände precis efter att
följande kommentar uttalats "Det finns
nog lite rockstjärnetakter i **** i all fall".
Mycket roligt. Tråkigt med lampan dock.
Det kan även tilläggas att visst dåligt
samvete kunde spåras efter denna tragiska
olyckshändelse.
6 September 2002
Så har vi även avverkat
den andra spelningen. Även detta en personalfest.
Trevlig tillställning där vi till vår
stora förvånging medverkade på
en fest med temat fotboll... Återigen en
spelning utan medhörning (våga vägra).
Tror dock att vi måste satsa på det
nån gång.
Efter spelningen intogs en mycket
trevlig middag som avslutades med en tung Jam
session i vårt VIP rum (alla stora band
har ju VIP rum). Det bästa på hela
kvällen var helt klart när brandlarmet
gick och vi fick gå ut. Givetvis tog vi
med oss instrumenten och körde ett par låtar.
Blev ett himla röj där vi till och med
fick igång lite line dance. Vet inte om
det var vi som fick igång det men dansades
gjorde det. OTROLIGT trevligt och stort tack till
de damer och den herre som bjöd på
detta. Väl mött till nästa gång.
Fortfarande ingen tillstymmelse till groupies
vilket var en stro besvikelse. Men skam den som
ger sig. Kom igen tjejer vi bits inte :-D
22 Augusti 2002
Så var första spelningen
avklarad. Det hela avlöpte utan några
större missöden. Visserligen missade
vi alla nog lite till mans men det hör till.
I det stora hela gick spelningen bra och vi framförde
våra sånger på tänkt sätt.
Däremot insåg vi nog att införskaffandet
av en egen mick nog skulle kunna höja ljudkvaliten
en aning samt att medhörning förbättrar
stämsång.
Men så här i
efterhand kan vi i alla fall konstatera att vår
första spelning ligger bakom oss samt att
vi även har fått en video inspelad
av bandet. Den lär nog bli en storsäljare
i Bluegrass kretsar;-D |
