Bluegrass festivalen i Nääs/Floda 2003

Så var det dags för Foxbones första spelning inför härdade bluegrass entusiaster. Att det var något speciellt med just denna spelning var tydligt. Vi packade in oss själva och våra instrument i två bilar och efter en traumatisk bilfärd med Jonas "Falling Down" Kling bakom ratten så kom vi hela fram till Floda Lada. Jag har aldrig i mitt liv varit så lycklig över att komma ur en bil levande.

Vi slapp spela under den första kvällen och kunde istället helt rikta in oss på att lyssna och förtära diverse turnévänlig dryck. Mycket lyckat! Jäkligt kul att höra så mycket bra bluegrass på en och samma kväll. Samtidigt ganska knäckande för oss som inte spelat våra instrument så länge (både "Mr Mando" och "Sophie fiol" var båda svårt tagna efter vissa uppvisningar).

Efter att ha jamat fram till halv fyra gick vi och la oss och sov bakom scenen. Vilka stjärnor man hade blivit;-D

När vi slog upp våra små ljusblå dagen efter var spänningen lite högre än dagen innan. Idag skulle vi upp på scenen vare sig vi ville eller inte. KUL, SKRÄMMANDE och intressant skulle det bli. Skulle nerverna hålla, skulle jag komma ihåg texten, skulle jag fixa nåt av mina solon...

Vi repade ett par gånger under dagen och det lät riktigt bra. Vilket i sig inte bådar gått om man är en skrockfull mandolinist. Men kul var det.

Så småningom var det dock dags att gå upp på scenen. Det var nu det stora nervhaveriet började. Benen skakade och huvudet var helt tomt. Fy faan va kul....

Men roligt blev det. Publiken var med på noterna och klappade duktigt igenom många av låtarna. KUL. Favoriterna var nog Devil in me och Gomseglet (skrev han blygsamt eftersom de ovanstående är egna sånger).

Halvtimmen gick fort och jag tror vi alla var glada att det var över.

Jag tycker att vi skötte oss ok och jag hoppas vi får möjlighet att återkomma fler år. Då jäklar skal jag kunna spela mandolin också! :-D

Tack för mig

Mr Mandolin alias Johan Victor

Fler bilder och berättelse kommer nog med tiden...