Bilden är tagen på en spelning på Carp Noctem 2006 (Foto:Linda Sandgren)

28 April 2005, Spelning på Vinlansering, Vin & Sprit

Bag-in-Boxbone

Det var en vacker vårdag. Närmare en torsdag bestämt då de uppsluppna unga medelålders männen i pojkbandet Foxbone drog åstad till ett av våra allra folkkäraste företag, nämligen Vin & Sprit.
Foxbone var dagen till ära anlitade som konsulter för att med sin underbara musik bidraga till trevnad då V&S anordnade ett releaseparty för vinet Penfolds Rawson´s Retreat Box. Efter ett hjärtligt mottagande fann sig bandet tillrätta, packade upp, stämde och avfyrade sitt första, av två set, till de anlända gästernas stora förtjusning.

När detta var avverkat infann sig en liten paus då nämnda vin introducerades för de inbjudna. Det var vid detta tillfälle metaforen ”Bag-in-box-band” myntades av arrangören vilket samtliga musikanter tog som en oerhörd komplimang då de flesta av oss anser att just denna uppfinning är att jämställa med ”årets julklapp” och vem vill inte vara det?

I rask takt drog vi sedan av det andra setet av bara farten. Då vårt uppdrag var slutfört och vi svettiga och omtumlade högg in på cateringförplägnaden, gick det upp för oss var vi egentligen befann oss. Det gamla bibliska skriftstället ”Lite vin gör hjärtat glatt” ställdes på sin spets då vi med instrumenten i ena näven och ett glas rött i den andra, drog oss tillbaka till vårt egna lilla green room för eftersnack, samkväm och utvärdering. Lätta i sinnet lämnade vi så småningom V&S med många hedersbetygelser för att anta nya utmaningar.

Ett STORT TACK till V&S för förtroendet, det trevliga bemötandet, den goda maten och alla uppskattande ord!


Grimstagården 9/3 2005

”Achtung Banjo! Kamrater!” utbrast Olaus von das Spieldosa då pojkarna i Foxbone sågs för att avnjuta sin sedvanliga fluktstund i bastun, ”vi har en helig plikt att uppfylla.”

”Vi måste åter draga åstad på vårt gudomliga korståg mot det nordliga Grimsta hembygdsgård för att än en gång sprida bluegrassens glada budskap till de inhemska hedningar som där dväljes.”

Och iväg bar det! Trots att vissa av bandets medlemmar blev försenade, eftersom de var tvungna att dra båda axlarna ur led för att få plats med kontrabas och allt i sin tjuvkopplade SAAB 900. Väl framme tog dock bandet plats framför den andäktigt väntande, andligen törstande allmogen och stämde upp till den första biten på kvällens program ”Carrie Brown”.

Vi öppnade smått nervösa inför en publik, som med blodad tand från vårt tidigare besök året innan, krävde mer, större, högre, bättre Foxbone.

Och vilket tryck det vart! Det tjoades och tjivades både bland musikanter och lyssnande och det hela var kort sagt en njutbar och trevlig musikstund. Sin pik nådde det hela under den klassiska banjo-deullen, då publiken, uppeldad av Olaus van Zanders smattrande djungelgitarr, gång på gång uppgav extatiska tjut som förde tankarna till vissa nyckelscener i den folkkära filmen ”Den sista färden”.

På det hela taget tror jag alla trivdes gott denna afton i bluegrassens tecken. Utmattade, omtumlade, svettiga, men lyckliga, styrde Foxbone åter kosan hemåt i förhoppningen att detta besök skulle kunna bli början till en tradition. Ett stort tack från hela Foxbone till alla er som var där och som hjälpte till att göra denna kväll till en rolig och trivsam tillställning för alla inblandade!!

15 December 2004 Spelning Fantasy Interactive

Så det svängde denna kväll. Jag tror vi chockade till och med oss själva. Riktigt kul att gå till baka till rötterna igen. Där stod vi fem glada killar i hatt (inte riktigt alla hade hatt) med vår lilla gitarrförstärkare och en sång mick. Det kändes som en gammal köksspelning med skillnaden att folk lyssnade mer än röjde. (Både varianterna är kul fast på två helt olika sätt.)

Visst var det lite närvöst att spela framför sina jobbar kompisar men jag tror trots detta att jag inte var den mest närvöse. Ola (dvs vår nya gitarrist) skulle ju faktiskt upp till bevis. Och visst levererade han. Publiken skanderade "The man without the hat" flertalet gånger och Ola blev till och med tvungen att dra av en av sina visor, han utmanades även av vår kära banjonist på en helt orepad duell som han satte med viss presition. Härligt och va igång igen. NU KÖR VI. Jag ser fram emot ett spelfullt 2005!!!

2 April 2004 Spelning på Tre Backar

"OCH SOM HAN KLUCKADE"

När man står där på scen kan man inte annat än le när Ralf drar igång sitt fiddlande på "Cluck old hen". Han får verkligen sin fiol att låta som en kacklande, kluckande höna ... på sin första parningsdans för året. Det är inte lika solklart att publiken förstår vad låten handlar om, så nästa gång får vår egen lille Mandoo (alias Johan V) med handfasta imitationer likna sig vid en sugen höna. Det borde inte vara några problem. Mandoo plockade för övrigt upp demagogen inom sig och snackade upp publiken till stordådiga applåder vid våra solon. Frågan är: Klappades det för att solona var bra, eller för att Mandoo tvingade publiken till klapp?

Det är hög tid att slå fast att Mandoo har lämnat bluegrassens korpliga. Efter endast 1,5 år med mandolinen har spelet nu börjat blomma ut och snart kan han i rättvisans namn börja jämföra sig med de bättre mandolinisterna i Sverige. Jag är mycket imponerad.

I vimlet efter spelningen viskades det att "gitarristen och fiolspelaren var bäst". Ja, nu kan vi faktiskt med ärlighet säga att Handy Andy har lämnat dansbandsträsket för gott, för en stadig plats i bluegrassträsket. Han kör sin egen spelstil ... och han gör det coolt, med full kraft och energi! Och Fiddlin' Rollin' Ralf är numera en grundpelare i Foxbone. Han kom in som vikarie för några månader sedan, men visade direkt att han vill dricka blandsaft med de stora killarna.

Le Pontre, vår nye basist, var säkerheten själv på sin stora bruna trälåda. En ödmjuk och lågmäld kille, till bredden fylld av musikaliska ådror. På dagarna jobbar han på bibliotek och på kvällarna går han in i rökfyllda rum och spelar bluegrass med Foxbone i sektliknande former. Helena (Pontus flickvän) har nog ännu inte hunnit förstå vad det är för träskmarker hon har hamnat i. Ett litet råd till Helena: kontakta snarast Annika (Mandoos flickvän) för ett snack kring temat "va' fan är detta?".

Inom kort kommer Ralf och Pontus att få skriva dessa spelreferat, ty dom sitter på ordets sanna makt. Båda dessa individer är humanister, violetta kommunalarbetare med sinne för vad som är "rätt och fel och sant och falskt". Vi kommer aldrig att bli rika, men vi kommer att ha jäkligt kul på vår resa.

Måste dock avsluta detta spelreferat och mina hyllningsord till mina "fellow playmates" med att säga: INGEN.

INGEN är oersättlig, inte ens jag själv. Om jag inte lyckas sätta mina solon vid nästa spelning så kommer jag självmant att lämna över min plats till någon annan banjoist. Undermåligt banjospel accepteras inte. Då åker man ut!

//Von Shankar, med en helt ny banjosnara runt halsen

5 DEC: FÖRETAGSSPELNING

I början av november 2003 ringde ett företag till mig. Dom skulle ha en personalfest och sökte slumpartat på "boka spelning" på Internet. Som genom ett under hamnade dom direkt på Foxbones hemsida. Vår webmaster, Johnny Mando, måste få en stor eloge för sitt gedigna hantverk med hemsidan och sökmotorregistreringen!

Det visade sig att vår musik skulle passa utmärkt till deras tema - westernfest! Så den 5 december var det dags. Vi mingelspelade med glatt humör för den positiva och avslappnade westerngruppen. Några lyssnade, några drack öl, och vissa gjorde båda delar. Precis som det skall vara på en företagsspelning.

Johnny Mando var på fantastiskt humör och framstod som en oslagbar demagog, en talare med supergener från både Carl Bildt, Jerry Seinfeld och Hugh Heffner. Han älskade alla och blev älskad av alla. Han gav och han tog. Bland annat tvingade han den stackars banjoisten att spela ett solo på Tom Dooley, världens simplaste låt ... dock ej lika simpel för banjoisten. I samma ögonblick som Mando bad om detta solo så tog han all stolthet ur både banjon och dess ägare. Det sämsta banjosolo som någonsin har spelats, på världens lättaste låt.

Vi körde några låtar även under middagen. Precis när vi hade tackat och kastat in handduken så skrek en person: "Duellen"!!! Och Foxbone spelar ALLTID ALLA låtar som önskas av publiken, vare sig det handlar om Duellen, Summer of 69 eller någon annan gammal after-ski-cover. Jodå, så visst skulle vi duellera. Efter en stenhård femminutersduell fick banjoisten ge sig mot den ytterst kompetente bluegrassgitarristen, Handy Andy.

Dagen var slut, kvällen var slut. Nu kunde Foxbone i sedvanlig ordning hänge sig åt ölen och åt det bittra eftersnacket. Man drack och man drack och man drack. Och man drack. Till slut fick personalchefen på företaget rycka in och sätta stopp för Foxbones egen lilla VIP-fest.

Och den gamle alfa-räven fick återigen lomma hem med svansen mellan benen, skamsen och kopiöst ölsugen.

Vi vill passa på att tacka för en trevlig kväll med ett företag som både hade en god stämning och som lät oss underhålla dem.

Ömma hälsningar,
//Ola - som vägrar spela Tom Dooly igen.



27 November 2003 Spelning på Grimstagården i Upplands- Väsby.


Vilken stämning, vilken entusiasm!

Vi kom till en mysigt villakvarter och hembygdsgården Grimstagården. Lokalen fylldes snabbt på av glada och bluegrasshungriga människor som vi under två hektiska set fick underhålla.

Efter nästan två timmars spelande så sjönk bandet ihop utmattade men glada. Vi fick även intrycket av att publiken tyckte om vad de fick höra. Efter att ha dammat av den gamla duellen som extranummer (som jag uppriktigt sagt tror att Andreas vann) packade vi ihop instrument och bandmedlemmar och begav oss tillbaka hem.

Vi vill här passa på att tacka för alla glada tillrop och stöd under kvällen. Vi ser fram emot nästa gång!!!


6 september 2003 Saddle & Sabre

The stars and stripes

Uppträngda i ett hörn vid baren, levererade Foxbone ännu en gång. Krogen Saddle & Sabre bjuder på en Bluegrass miljö av rang.

Krogens utrymme fylldes snabbt av människor som ville spisa lite god musik. Bra drag och entusiasm var kvällens ord. Är publiken glad, ja, då är Foxbone glada! Vi dansade runt micken, knuffade undan varandra för att få våra 5 minutes of fame. Johan bättrade som vanligt på min tinnitus, med sin sång som kan knäcka både gnejs och granit!

Och visst känns det tryggt med flaggan upphängd, som backar upp varje själ som blickar mot väst....

// Andy Boy

11 - 12 juli 2003 Bluegrassfestival i Nääs

Då detta evenemang kräver en mer utförlig beskrivning har den fått en egen sida. Kort sammanfattat mycket bluegrass, vi spelade helt ok, och jäklar vad man måste öva! Läs mer här.



8 mars 2003: Spelning på Bysis

Äntligen var det då dags för vår första riktigt publika spelning. Intresset var enormt. Redan kl 20.30 var stället knökfullt. Visst trodde vi att det kunde komma mycket folk men att det blev så mycket var fantastiskt kul. Vi beklarar givetvis att det var så pass många som inte kunde komma in men vi lovar att se till att hålla er alla uppdaterade på kommande spelningar.

Action shot från mobil...

Ni som var där fick i alla fall se ett super laddat Foxbone som visserligen kanske inte satte alla ackord, solon, sångverser perfekt, men som älskade att stå framför alla och spela en jäkla massa bluegrass. Vi hoppas att ni hörde bra trots att ljudet kanske inte blev så högt vi ville och att ni såg nåt litet huvud då och då. Nästa gång måste vi nog ha en lite bredare lokal :-D. Vi hörs om framtida spelningar.... Ännu en gång STORT TACK från Foxbone!!!

Sophia visar fiolen



10 december 2002: Spelning på företagsevenemang

En trevlig spelning i ganska lugn atmosfär genomfördes den 10:e december i centrala Stockholm. Det hela inleddes med diverse instrumentala alster som faktiskt genomfördes helt ackustiskt då det mer var bakgrundsmusik som efterfrågades. Efter detta rockade vi igenom den övriga repertoaren. Vi lyckades dessutom att få in en gästartist i bandet. En lokal förmåga uppvisade stor tonprecision i en blues-bluegrassig version av Route 66. Mycket trevligt. Vi vill här passa på att tacka både publik och arrangörer för uppmuntran och förtroende.

I övrigt vill jag bara säga "HURRA!! Ljudet var bra". Så har vi då äntligen lyckats. Efter inköp av en ny mikrofon AKG 3000 så lyckades vi äntligen hitta ett ljud som vi var nöjda med. Visserligen användes en kompletterande sångmick men i övirgt var vi nöjda med hur AKGn fungerade. Vi tror dock att vi skall kunna utnyttja denna ännu bättre vid framtida spelningar. Vi vill även passa på att tacka Stones musik för stöd och hjälp med allt ljud!!! 



26 oktober: Festspelning. Temat var Dallas.

Ännu en spelning i Foxbone historien. Hmm... denna gång hade vi lyckats nästla oss in på en tema fest. Mycket passande tema (Dallas) där vi kände att bluegrass verkligen kunde få festen att lyfta. Alla i Foxbone (nja inte basisten) hade dagen till ära hatt. Tyvärr så flippade ljudet ordentligt men vi löste detta genom att köra två mycket tunga set i köket. Köksbluegrass är helt klart ett underskattat koncept. Det var ett himla röj i det lilla köket så pass högt att vi i omgångar blev tvugna att sitta på knä för att höra banjon. Tror att kvällens bästa låt måste varit Foggy mountain breakdown som rockade oerhört hårt just denna kväll. Kan tänkas vara en av de bästa versionerna i bluegrass historien. Mycket roligt. Vi ser med stor tillförsikt fram emot nästa spelning.



8 oktober: Cattens Pub & Träkolsgrill

Så avverkade vi ytterligare en helackustisk kväll med Foxbone. Spelplats denna dag var Cattens Pub och Träkolsgrill. En trevlig Pub/Pizzeria där vi tillsammans med ett 30 tal gäster rockade bluegrass. En mycket trevlig kväll och troligtvis den mest lyckade spelningen så här långt. Låtarna flöt likt sirap genom våra händer härligt!

(ni får ursäkta den dåliga bildkvalitén Nokia telefoner ni vet :-D)



1 Oktober 2002

Så var det dags igen. Foxbone packade ihop sina instrument och begav sig mot "företagets" lokaler på Gärdet. Dagen till ära skulle vi spela på en pubkväll med Western tema. Härligt!! Spelningen avlöpte bra trots att vi körde helt ackustiskt. Vi är fortfarande på jakt efter det perfekta ljudet och jakten fortsätter, vi tror nog att sången hördes rätt dåligt i omgångar. Så vi får väl se. Är det någon som har förslag hur vi kan micka upp oss så är vi oerhört tacksamma för idéer. Skicka ett mail eller skriv i gästboken

Vad är mer värt att rapportera från spelningen... Vi lyckades för första gången med lite vandalisering under en spelning. En icke namngivet person i bandet lyckades att men stor noggrannhet krossa en lampa. Det hela hände precis efter att följande kommentar uttalats "Det finns nog lite rockstjärnetakter i **** i all fall". Mycket roligt. Tråkigt med lampan dock. Det kan även tilläggas att visst dåligt samvete kunde spåras efter denna tragiska olyckshändelse.



6 September 2002

Så har vi även avverkat den andra spelningen. Även detta en personalfest. Trevlig tillställning där vi till vår stora förvånging medverkade på en fest med temat fotboll... Återigen en spelning utan medhörning (våga vägra). Tror dock att vi måste satsa på det nån gång.

Efter spelningen intogs en mycket trevlig middag som avslutades med en tung Jam session i vårt VIP rum (alla stora band har ju VIP rum). Det bästa på hela kvällen var helt klart när brandlarmet gick och vi fick gå ut. Givetvis tog vi med oss instrumenten och körde ett par låtar. Blev ett himla röj där vi till och med fick igång lite line dance. Vet inte om det var vi som fick igång det men dansades gjorde det. OTROLIGT trevligt och stort tack till de damer och den herre som bjöd på detta. Väl mött till nästa gång. Fortfarande ingen tillstymmelse till groupies vilket var en stro besvikelse. Men skam den som ger sig. Kom igen tjejer vi bits inte :-D



22 Augusti 2002

Så var första spelningen avklarad. Det hela avlöpte utan några större missöden. Visserligen missade vi alla nog lite till mans men det hör till. I det stora hela gick spelningen bra och vi framförde våra sånger på tänkt sätt. Däremot insåg vi nog att införskaffandet av en egen mick nog skulle kunna höja ljudkvaliten en aning samt att medhörning förbättrar stämsång.

Men så här i efterhand kan vi i alla fall konstatera att vår första spelning ligger bakom oss samt att vi även har fått en video inspelad av bandet. Den lär nog bli en storsäljare i Bluegrass kretsar;-D

Om bandet | Musiken | Spelningar | Länkar | Boka oss | Gästbok

©2003 Foxbone