Ett kärt återseende

Ett kärt återseende var det verkligen. Härligt att få komma tillbaka till Torsby för att återigen få en genuin bluegrassupplevelse. Jag tror banne mig att Värmland måste vara Sveriges Kentucky.

Till saken, vi var ju där för att "jobba". Två set skulle klaras av och Foxbone var först ut på plan. För kvällen hade vi desutom blivit omdöpta till Foxebone. Anledningen till detta är fortfarande oklar.

Första set var en blandning av massa klassiker, gamla godingar helt enkelt. Som vanligt bröt nästan mandolinisten ihop av nervositet men så här i efterhand så tror jag att jag presterade hyggligt under första omgången. Jag tyckte dock att bandet lät riktigt bra som helhet.

Men det skulle bli värre!!! I andra set skulle det nämligen presteras en massa instrumentaler varav två av dessa skulle visa sig bryta ner den stackars mandolinen till sågspån. Soldiers Joy och Liberty författarna får verkligen lov att ursäkta (de lär väl snarare vända sig i sina gravar) den massaker som mandolinisten genomförde på dessa båda klassiska mästerverk. Men i övrigt var det återigen en bra bandinsats. Detta set bjöd på en massa nya låtar som repats in under de senaste halvåret. Tycker nog att de flesta satt riktigt bra. Ytterligare en egenkomponerad låt fick sin premiär denna kväll, den bluegrassentimentala sången "Too far from home" avslutade nämligen det andra setet.

Sedan avverkades natten i ett långt rus.

• ruset över att återigen få sitta och jamma på småtimmarna
• ruset av att ha fixat allsång på "Rolling in my sweet babys arms" i en spontant avverkad version tillsammans med basisten från Cyber Hillbillies (fantastiskt begåvad herre kan tilläggas. Karln har bluegrassen i blodet)
• ruset av diverse dryck
• ruset av den debriefing som genomfördes i vår temporära lägenhet (bra boende!!!!)

Så avslutningsvis vill vi bara rikta ett stort tack till såväl publik som arrangörer för en fantastisk kväll!!